Livet är en gåva. En gåva som man borde ta vara på varje dag, varje sekund.
Det finns saker som man man gör och efteråt änner man sig så där riktigt grym. Man känner sig som en bra medmänniska och lite mer betydelsefull här i världen. Livet är underbart att leva men om man förgyller vardagen för sina medmänniskor så får livet en guldkant.
Jag vet nu för första gången hur det känns att förlora någon. Det är en sorg som inte går att beskriva med ord utan som man tyvärr måste få uppleva innan man förstår känslan. Människor reagerar olika dessutom.
Jag tror dock allt mer och mer att det finns en plats efter livet. En plats fylld med härliga caféer, ljuvligt vackra parker och där solen lyser. En plats där man är lycklig. En plats där änglarna sitter på moln och dinglar med benen och vakar över jordborna. Det är en tanke som har växt hos mig. Om den är realistisk vet jag inte, men det hade varit fint.
Skolan är en intressant plats. Man går dit varje dag för att kolla i böcker. på rasterna träffar man kompisar, snackar om allt mellan himmel och jord och äter en pizza med klasskompisarna när skolmaten inte är tillräckligt god. På det här så betygssätts allt man gör. De här betygen beskrivs som bokstäver och säger egentligen ingenting om arbetet bakom 8om man åkt snulskjuts eller slitit häcken av sig). Men dit går man i alla fall varje dag.
Idag har vi hållt tal i skolan, nationella Svenska B. Det kändes riktigt bra och nu är det gjort. Nu vänta min dom (betyget).
Hört rykten idag om att det är 218 dagar kvar till studenten, är det rimligt?
Igår va det en historisk dag då jag klarade uppkörnngen och fick mitt mycket efterlängtade körkort! Solen sken och det var en fantastisk fin morgon! Idag ick jag låna familjebilen och har kört alldeles SJÄLV! Det känns overkligt men det är sant. Helt fantastiskt underbart!
Nu väntar en nykter förfest och utgång för mig (eftersom jag kör), men gudars vad kul det ska bli! Partyklädd och iordninggjord känner jag att dansgolvet väntar på mig!
Torsdag morgon och inställd lektion. Cirka 60 minuter kvar till veckans stora prov inom realism och naturalism i svenska B. Att läraren pressar i princip hela klassen till at få det högsta betyget gör det inte lättare. Igår läste jag som en idiot i böckerna och jag får helt enkelt hoppas att det ger resultat.
Något som är betydligt roligare är att jag äntligen har fyllt 18 år! Det känns som en befrielse och nu väntas bara ett körkort som jag kämpar för! Men det närmar sig..
Jag har redan varit ute med några tjejkompisar, redan 20 minuter innan tolvslaget till min stora dag kom jag in på en klubb.
I morgon är det tisdag den 23 Augusti och sista gymnasieåret börjar. Antagligen väntas mycket kul men jag har noll lust att öppna dörren till skolan, stapla mig upp för trappan för att sätta mig i klassrummet. Jag har aldrig känt så här starkt att jag inte vill. Bara ett år kvar..
Klockan är över 12 och jag har vaknat tidigare än vanligt. Jag är alldeles matt dock men det på grund av att jag har varit morgonhurtig och varit ute och sprungit (intervaller). Ute är allt grått och molnigt, blåsigt och regnet kan komma när som helst. Det som lyser upp dagen är att jag troligen om några få timmar ska få träffa en mycket go tjej!
Håkan Hellström är verkligen inte någon artist som jag lyssnar på men dock har hans musik nu lyckats få mig att lägga in EN låt på mina listor, Nu kan du få mig så lätt. Jag är inte säskilt förtjust av hans röst men i just den här sjunger han med känsla.
Lite rader från låttexten som lyckats fånga mig:
Dom är uppe på taken alla är högt över staden Sommarn snurrar fort när vi bara snöar bort Och jag vågade aldrig hålla din hand Vi är inte såna som i slutet får varann
Och alla bara pratar "är det sant" och "jag har hört om dig" Jag kommer aldrig tillbaka hit igen Neonskyltar på gatorna sänder ljus till mig och skatorna Alla dansar, och jag tänker är du också själv? Var är du ikväll..
Det va så mörkt den kvällen jag gick hem jag hade hoppats på något, hoppats på någooot
Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt
Kanske till och med får lära mig den på gitarren , kan ju bli en lägereldslåt
Vaknade på tok för tidigt (eftersom jag då ställt klockan.) Tog mig in till stan. Tände belysningen i den tomma koridoren. Vred om nyckeln. Gick in. Kände atmosfären. Kopplade in musiken. Startade musiken. Kroppen började dansa.
Jag mår bra utav dans. Det är helt otroligt. Jag har otroligt mycket saker i mitt huvud som jag måste hålla koll på och just då släpper jag allting. Jag känner pulsen i musiken, jag dansar, jag är lycklig!
Igår intog Iron Maiden scenen på Ullevi. Jag och 56 244 andra människor var där. Förbanden var Graveyard och Sabaton. Resultatet blev helt jävla underbart!
Till en början värmde vi upp med att äta på Hard Rock Café där inte ens en blind och döv människa skulle kunna undgå att dagens stora tema var just Iron Maiden. Det visades Iron Maidenkonserter med projektorer och på Tv-apparater. Vid själva Ullevi var det världens köer för att köpa konsert-tröjor som jag givetvis också skaffade mig en.
Kvällen hade sitt flyt och när Graveyard började spela misstänkte jag att kvällen kommer bli magisk. När Sabaton började spela förstod jag att min så kallade tanke hade blivi bekräftad. Sabaton är ett band som består av några goa dalmasar som jag ska börja lyssna mer på än vad jag redan gör. Sedan kom kvällens höjdpunkt, Maiden själva. Så förbannat bra och sådant förbannat skönt drag när de började med sina klassiker! En kväll jag sent kommer glömma om jag ens någonsin gör det.
